Jag tycker att det är svintråkigt att prata om kroppar för det finns ingen kropp som nånsin kommer vara perfekt. Dessutom - hur kul är det med "perfektion"? Jag själv är inte smal, strävar inte efter att vara smal. När jag var yngre trodde jag att jag var tvungen att vara det för att vara lycklig men det stämmer inte. Jag går upp mycket när jag är gravid & det "ramlar" inte av mig som för en del andra. Det krävs många månader av kämpande för att tappa dom kilona & jag hade nu efter Isis, inte lust med det. Jag ville bara ha det bra, må bra, äta gott & njuta av min bebis. Jag är inte smal nej, men jag mår bra. Med tonåring i huset & en till på väg att närma sig dom åldrarna känns det SÅ viktigt för mig att inte prata om varken vikt eller kropp här hemma. Det där möts dom av tillräckligt på varenda löpsedel ("tappa 5 kg på 1 vecka", "bli strandredo - tappa 2 kg direkt!") utanför affärerna, alla reklamfilmer, SÅ många filmer överhuvudtaget där alla populära tjejer är smala & dom lite korkade är större.

 

Nej fan, fuck you - låt våra kroppar vara. Tänk så fantastiska dom är istället! Som håller dig levande, tänk på alla organs funktion som hela tiden jobbar utan att du tänker på det. Kroppen skapar även liv! Föder fram livet. Helt otroligt är det! Så många år som slösas bort på dåligt självförtroende & att skämmas helt i onödan. Ska det verkligen vara så?