Förlossningen.

Det känns inte alls som att det bara är knappt tre dygn sen vår bebis kom. Många har dock frågat om en förlossningsberättelse kommer upp & det är väl lika bra att knåpa ihop en medans minnet är någelunda färskt.
 
 
 
 
I fredags (22/12) åkte jag in tidigt till sjukhuset. För att hinna lämna barnen hos farmorn innan jag hade tid bl.a. Jag hade knappt sovit under natten för jag var så nervös. Det verkar vara standard att få vänta extra på läkare för sist väntade jag 50 min efter avsatt tid & denna gång blev det en hel timme. 09:15 kom läkaren äntligen, då hade jag kramp i rumpan av allt sittande. ;) Jag skulle precis chansa på att hinna kissa men hann bli uppropad. Blev glad av att se att denna läkare har gjort ultraljud på mig förr, med Isis & denna lilla. Jag slapp träffa idiotläkaren igen alltså.
 
Vi gick in i ett undersökningsrum & pratade. Hon kände sen hur tappen var & hur bebisen låg. Hon kollade med ultraljud så att huvudet var neråt. Läkaren frågade om jag var inställd på igångsättning & jag sa ja. Att jag har ordnat barnvakt & har med en väska. Vi pratade lite olika metoder för igångsättning, ballong eller hål på hinnorna. Jag blev rädd & ville nog testa ballong först. Läkaren sa att hon skulle kika efter sedan, om det skulle funka eller om den mest skulle trilla ut direkt. Eftersom att jag var kissnödig låg huvudet lite högt pga blåsan, så hon sa att jag får gå & kissa så kommer det personal från förlossningen & hämtar mig sen. Det kom två stycken & sa att dom hade fastnat i mina journaler & det lät som att dom tyckte att det skulle bli spännande detta, haha. Dom var verkligen jättefina & lyssnade på allt jag sa. Jag fick ett rum & bytte om.  Läkaren kom in & undersökte mig igen. Nu hade huvudet sjunkit ner & hon sa att bebisen är fixerad. Jag blev jätteförvånad då bara mitt första barn hunnit fixera sig. Ca 3 cm öppen har jag för mig att hon sa & därmed sa hon att en ballong inte skulle göra nån nytta utan ramla ut. Hon föreslog att ta hinnorna. Jag oroade mig över att det skulle gå för snabbt men eftersom att kroppen inte spontant orsakat det själv kan det gå lugnare till, så jag sa ok. Ena sköterskan lyckades efter några försök (kl 10:30) få till en vattenavgång & jag låg kvar en stund. Det kändes lugnt så jag reste mig efter en stund. Inget särskilt tryck neråt, jag blev lättad. 
 
 
 
 
Vi gick igenom mitt förlossningsbrev & det var inga konstigheter tyckte dom. Jag fick en sån där gåstol att hänga på & gå runt med, lite lunch & så trådlöst CTG som satt på hela tiden. Jag kände först bara sammandragningar & ingen värk alls. Jag stod upp nästan hela tiden för att slippa värkstimulerandra dropp mot kvällen. Det blev sakta, sakta lite mer kraft i sammandragningarna som kändes som molande. Vid 12 fick jag stanna upp & andas igenom dom men jag tycker inte att det var jobbigt. Det kom ca 4 sådana på 10 min & höll i sig i ca 15 sek.
 
Vid 13:30 började det göra rätt ont men jag kämpade på lite till. Ca 13:45 ringde jag om lustgas efter att ha haft en värk som gjorde mig snurrig. Barnmorskan frågade om vi skulle kolla hur jag öppnat mig, eftersom hon läst i brevet att jag ber om lustgas när det närmar sig... Hon kikade & sa "5 cm". Jag låg kvar & började andas rätt panikartat i lustgasmasken & dom värkarna kom väldigt tätt direkt. BM frågade om det tryckte på & försökte övertala mig att göra det. Hon hörde på mig att jag jrystade & hon drog på förklädet. Jag fick värk på värk, det är hemskt då man inte får en paus utan värken går in i en ny utan att klinga av mellan. Jag sög i mig lustgas så det tjöt i öronen. Att känna det där trycket & veta att man MÅSTE gå igenom det som kommer... Det är ett trauma varje gång. Jag skrek medans huvudet kom ut, tänkte att nu kan det inte bli värre... & jag skrek minst lika mycket när kroppen kom ut. 
 
Poff - var en lillasyster född! Kl 14:07, 3880 gram & 51 cm i v. 37+5.
 
 
 
 
 

Nummer 6.

Igår strax efter kl 14 kom en lillasyster till världen. Jag blev igångsatt genom att man tog hinnorna kl 10.30.
Jag är lättad att det är klart & bebis är helt perfekt!
 
</div

Jullov.

Så var det jullov! Idag var det sista dagen i skolan & barnen slutade vid kl 11. Sen har det varit mest lugnt här hemma. Barnen spelar & lyssnar på musik. Star har varit ute & sandat trottoaren & vår gång så vi slipper slå ihjäl oss för nu är det riktigt halt! Trots att kommunen har sandat på skolgården & gångbanor så går det knappt att gå ändå. Riktig blankis, jätteläskigt att gå på.
 
Jag är fortfarande jättetrött men jag tror att mitt järnvärde är lite dalande med. Men jag sover dåligt också sen många veckor. Benen värker som vanligt & upp för att kissa. Men jag ser ett ljus i tunneln. :) Jag bara hoppas på att dom inte skickar hem mig på fredag, det vore jättetråkigt..  men jag får vara beredd på det också. Att det av nån anledning KAN vara fullt eller att dom anser att kroppen är alldeles för omogen. Jag hade lite molande långt ner i magen under natten, som jag inte haft innan, så jag hoppas att det kanske hjälper till lite tills fredag.