Förlossningsberättelse.


Som ni vet skulle jag bli igångsatt i tisdags den 21/7, men när jag ringde på morgonen strax innan 8 så hade dom flera förlossningar på gång & skulle ringa tillbaks sedan. Jag fick direkt känslan av att det skulle skita sig men ville ha lite hopp ändå. Vid kl 11 ringde sjukhuset äntligen tillbaks men sa att dom inte kunde ta emot mig den dagen utan jag skulle behöva vänta tills imorgon - eller ringa till sjukhuset i Karlskoga istället om vi kände att vi kunde åka ett par mil extra. Sjukhuset i Örebro hade nämligen frågade om dom hade plats åt mig & det hade dom, men ville att jag ringde först för att bestämma. Jag skulle inte ringa till Karlskoga förrän kl 13 i sådana fall, så vi fick tid att fundera. Kom fram till att Örebro lika gärna skulle kunna säga att jag inte fick plats nästa dag också & vi var trötta på att vänta. Timmarna går så sakta då... så jag ringde till Karlskoga som sa att jag var välkommen in & vi åkte dit, vilket tog lite mer än en timme.

Det var första gången någon av oss var på deras förlossning/BB (samma våning) & vi kände båda att "wow vad lugnt det är!". Inget spring i korridorerna, väldigt lite folk överhuvudtaget & trevlig personal som verkade bry sig på riktigt. Vi fick komma in i ett förlossningsrum där CTG gjordes, sen gjordes ett ultraljud & en vaginal undersökning. Allt såg bra ut men eftersom att klockan närmade sig middagstid så kom läkaren & sa att han ville vänta tills morgondagen (onsdag) innan dom startade mig för det var så lite personal under nätterna. Vi suckade en del men förstod & blev erbjudna ett familjerum att sova i med två sängar, stor teve, toa/dusch osv, samt mat då såklart. Kändes helt ok när vi slapp åka hem.

 

Vi kom överens med barnmorskan att dom skulle väcka mig kl 06 nästa morgon för att påbörja igångsättningen. Ingen av oss sov dock särskilt mycket, precis som natten innan, så vi somnade till nån gång vid midnatt & sen satt vi vakna från 03 & frågade oss själva varför vi inte sov. Kl 06 kom en barnmorska & vi gick till förlossningsrummet som vi var i kvällen innan. Det var samma rum hela tiden, vilket kändes bra. Ett CTG skulle göras varannan timme (tills födseln) & samma med dosen jag fick för igångsättningen. Det kändes tryggt att dom kollade bebisen så pass ofta även om det var väldigt tröttsamt också i & med sömnbristen som kom smygandes. Men jag var redo, nu skulle bebisen ut!

Jag kände dock ingenting under dom första doserna, så timmarna liksom... ja inte gick dom fort inte. Jag var inne på dos 3 innan jag började känna kraftiga sammandragningar som verkligen tryckte på neråt, men det gjorde inte ont. Frustration. Även väldigt läskigt att invänta den där smärtan... jag grät några tårar under eftermiddagen då jag var så himla rädd för själva krystningen. Det är den värsta smärtan jag vet då det gått så otroligt snabbt. Lite lätt dödsångest så där...

 
Det blev kväll & jag började få som mensvärk långt ner i magen. Ändå var jag tveksam till om jag kunde kalla det för värkar. Jag bad om att få TENS för att hjälpa med smärtan som satt i svanken & höfterna. Det lustiga är att det hjälpte väldigt mycket när Ninja föddes, men den här gången så var det till & från som att den inte ens var på - fast den var det, på högsta nivån. Jag hade på den oavbrutet förutom under alla CTG. Det var först när jag stängde av den ibland som jag kände skillnaden. Ibland kom magvärken så tätt att jag funderade på lustgas men eftersom att varenda vaginal undersökning visade på att tappen var för långt bak för att dom ens skulle nå att ta hål på hinnorna.. så kunde det ju knappast vara nära? När klockan var runt 23 var jag ganska uppgiven & la mig i sängen för att försöka vila. Det gjorde mycket ondare när jag låg & satt så jag hade stått upp mycket under dagen men till slut kändes det ok på sidan men samtidigt så ville jag inte att det stannade upp.
 
 

Torsdag. Vi lyckades somna till båda två runt 01. Jag vaknade dock hela tiden av värkar men försökte stå ut. Tänkte hela tiden att det känns värre än vad det är.. pga alla undersökningar ang. livmodertappen. Till slut runt 01:30 så kämpade jag mig upp ur sängen, höll mig i fotänden & gungade med höfterna i ren smärta. Jag bara skakade. Tog mig in till toan för att inte väcka K & bara snörvlade & skakade mot handfatet. Tog sats & gick ut till sängen igen, K vaknade & jag bara "jag måste ha lustgas", det var det enda jag kunde säga. Jag ringde på knappen & en barnmorska kom rätt snabbt. Jag sa samma till henne samtidigt som jag skakade av smärta. Hon sa att vi skulle till förlossningsrummet & undersöka mig först för att se om jag kunde få det.

Sakta vaggade jag genom korridoren med barnmorskan & tog mig till sängen där. Stod & lutade med händerna mot madrassen & sa att jag kommer inte upp. Det gjorde för ont. Poff, så gick vattnet & det rann längst mina ben. Jag tog mobilen & sms:ade K snabbt "KOM" för han var kvar i andra rummet för att ta på sig kläderna. Då var klockan 01:50 enligt min mobil. Jag fick kämpa mig upp i sängen & låg åt sidan med benen hårt ihop. Jag hade fruktansvärt ont precis hela tiden & kände hur det började trycka på neråt. Barnmorskan nämnde fortfarande att hon ville undersöka mig, vilket såklart inte funkade så som jag låg. K kom in i rummet & verkade väldigt förvirrad. "Är det dags?!" & jag sa att jag har krystvärkar. "JAG MÅSTE HA LUSTGAS!" & då fick jag den äntligen, samtidigt som jag andades i ren panik i masken. Jag var väldigt rädd.. Jag tyckte inte att barnmorskan förstod att NU kommer den, så ja skrek det till henne & sen SPLASH! (7 min efter mitt sms) Bebisen i stort sett flög ut tillsammans med en stor mängd vatten & blod. Det skvätte upp på Ks arm, det rann ner på golvet & jag hade fötterna i en djup vattenpöl!

 

Upp på bröstet fick jag en väldigt fosterfettskladdig bebis & jag var så lättad över att det var över. Jag hade krystat ut bebisen direkt fast att det gjorde så ont, just för att ha det gjort. Jag hann bara skrika till EN gång sa K. Måste vara rekord för min del. Jag låg sen mest & skakade medans jag blev avtvättad en massa blod, fick sprutan för att stoppa blödningen snabbare & allt annat som görs efter en förlossning.

Vi fick vara ensamma en timme ungefär, sen skulle det vägas & mätas. 3810 gram & 51 cm, född i v. 38+0. Lång för tiden minsann. Hon har dock inget namn än men det är väl på G! Det är mest K som vill känna lite på namnet vi har pratat om.

Jag måste även berömma Karlskoga som har en sån himla mysig förlossning & BB. Supergod mat varenda dag, väldigt lugnt & tryggt, omtänksam personal & ingen stress alls om när man ska hem. Det känns snarare som att dom vill att man ska stanna kvar! ingen känsla av "löpande band". En jättesnäll barnläkare som undersökte, som man verkligen såg att han tyckte om sitt jobb & brydde sig om barnet. Bara en sån sak som att slippa dela rum.. som i Örebro. Det gör så otroligt mycket! Vid en ev. nästa gång så väljer jag alla gånger Karlskoga! Aldrig mer USÖ i Örebro.

 

Hon är här!


3810 gram & 51 cm.
 
 

Väntan.


Tredje ctg görs just nu & sen är det dags för tredje dosen. Hoppas på att det sker något snart.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0