Städhjälp.


När jag var liten var det bara dom "rika ungarna" som bodde i hem där det fanns städhjälp. Jag hade en kompis som hade just det & tyckte att det var så fascinerande att se hur någon städade i andras hem av nån anledning. Trots att även min mormor hade det men det såg jag aldrig själv på samma sätt.
 
Nu för tiden är det ju inte ens dyrt att anlita tjänster som hemstädning eller fönstertvätt tack vare RUT-avdrag. Inte heller trädgårdsskötsel av vad jag kunnat läsa mig till hos bl.a https://www.hemmiljo.se. Men det här med städhjälp... jag är med i många grupper på Facebook & det verkar väldigt vanligt med just detta. Jag kan fundera över det där själv... det hade varit väldigt skönt med någon som kom & riktigt grovstädade kanske en gång i månaden. Sånt där som är så otroligt tråkigt & jobbigt att göra själv, särskilt som gravid. Har nog inte riktigt behovet av en veckostädning, det skulle väl vara om vi bodde i ett väldigt stort hus men just en grundlig städning per månad - aa.. det låter nästan lite drömlikt, haha. Det skulle vara jätteskönt! Detta är något jag ska diskutera här hemma! Har ni själva haft eller har städhjälp är jag intresserad av att höra. Skriv en kommentar & berätta! :) För- & nackdelar, om det nu finns några.
 
Vi har även haft tankar på just hjälp med trädgårdsskötsel eftersom att vi inte riktigt har intresset eller orken. Men vi får se hur vi gör till sommaren..
 
 

Kroppsideal.


Jag tycker att det är svintråkigt att prata om kroppar för det finns ingen kropp som nånsin kommer vara perfekt. Dessutom - hur kul är det med "perfektion"? Jag själv är inte smal, strävar inte efter att vara smal. När jag var yngre trodde jag att jag var tvungen att vara det för att vara lycklig men det stämmer inte. Jag går upp mycket när jag är gravid & det "ramlar" inte av mig som för en del andra. Det krävs många månader av kämpande för att tappa dom kilona & jag hade nu efter Isis, inte lust med det. Jag ville bara ha det bra, må bra, äta gott & njuta av min bebis. Jag är inte smal nej, men jag mår bra. Med tonåring i huset & en till på väg att närma sig dom åldrarna känns det SÅ viktigt för mig att inte prata om varken vikt eller kropp här hemma. Det där möts dom av tillräckligt på varenda löpsedel ("tappa 5 kg på 1 vecka", "bli strandredo - tappa 2 kg direkt!") utanför affärerna, alla reklamfilmer, SÅ många filmer överhuvudtaget där alla populära tjejer är smala & dom lite korkade är större.
 
Nej fan, fuck you - låt våra kroppar vara. Tänk så fantastiska dom är istället! Som håller dig levande, tänk på alla organs funktion som hela tiden jobbar utan att du tänker på det. Kroppen skapar även liv! Föder fram livet. Helt otroligt är det! Så många år som slösas bort på dåligt självförtroende & att skämmas helt i onödan. Ska det verkligen vara så?
 
 
 

Tonåringar.


Precis som att folk kan ha åsikter kring hur man ska ta hand om sina små barn, finns det lika många som ska tycka & tänka om hur man ska hantera sina tonåringar. Tonåringar är unika individer, precis som mindre barn - tonåringar är dock mer komplexa, med hormoner som rusar & depressioner, ska hitta sig själva, kan vara manipulativa, argumentera för sin sak eller bara skita i vad man har för regler. Allt beror på tonåringen. Därför stör jag mig på att andra ska tycka & tänka. Min tonåring är inte som din tonåring. Min tonåring är inte som din 4-åring. Osv osv osv.
 
Dessutom har vi aldrig haft en tonåring & jag tror nog att vi lär oss något nytt varenda vecka. Jag tänker inte låta mig manipuleras, varken av stort eller smått & går jag med något förklarar jag vad som gäller. Jag är snabb med att ge konsekvenser pga dåligt uppförande/regler som inte respekteras m.m. Allt för att det alltid ska kännas att det "kanske inte var värt det". MEN jag är också snäll. Jag är sträng när jag är orolig. Jag var, precis som många andra, en tonåring som gick emot det mesta. Jag kan alla trick & jag vet när någon försöker manipulera mig. För det mesta är det dock bra, det var länge sen vi hade ett tonårsbråk. Det är mest lite suckar & "du tjatar" när jag ber henne ta upp disken som stått där nere i flera dagar. ;)
 
Någon som börjat vara extra dramatisk är blivande 11-åringen. Det kan skrikas & gråtas för småsaker. Men mellan bråken är det som att hon aldrig varit så arg. Aldrig får man andas ut, haha.
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0