Han snackar!

Här händer det grejer & samtidigt inte alls. Blandad kompott! Seven har valt att börja prata med en till kompis, så nu har han två stycken som han pratar med. Förstår ni ens hur stort det är? 💖 Han har varit TYST på dagis & i skolan i alla år. Nu börjar han i 4:an efter sommaren & nu kommer det... nu börjar det släppa. Vi vet inte hur mycket, det är helt upp till Seven. Men förhoppningsvis märker han nu att hans kompisar inte reagerar konstigt alls när han väljer att börja prata med dom. Dessa två pojkar som han "valt ut" är perfekta som första personer eftersom att dom helt respekterar Seven. Dom har inte ens sagt något till andra i skolan om det. Jag är dock öppen med Seven att t.ex "Jag skriver till din lärare & berättar att du pratar med en till nu, så hon vet. Ok?" men det ville han skriva själv & berätta för henne. 😁 Sånt här underlättar i skolan för lärarna. Ta bara grupparbeten... Diskussioner! Nu kan Seven äntligen vara med på sånt. Dom kan ha sin lilla grupp. :) Idag ska även en av dom sova över. Det blir första gången Seven har någon här på det. Är så himla ovant att se dom stå & PRATA med varann. Jag behöver inte medla..
 
Sen har han på eget bevåg börjat på fotboll två gånger i veckan. Seven har varit så i flera år nu, att han tar reda på saker själv & fixar. Vet vad allas föräldrar heter också. Sen meddelar han mig var, när & hur. Han älskar fotboll, spelar alltid fotboll. Vet inte hur många sneakers han gör av med om året.. tårna går sönder. Nu har han fotbollsskor till träningarna. Benskydd. Sådana saker. Han älskar det!
 
Annars då? Jag håller knappt reda på dagarna. Det är så varmt & har inte regnat en endaste gång sen det blev såhär varmt. Måste vara 1 månad sen nu. Gräset är gult. Jag skulle vilja ha regn... Fördelen är ju dock att ogräset inte växer. 😉 Barnen badar varje dag i vår pool. Det fick bli en lagom stor i år, inget monster som tidigare. Enklare att hålla efter. Med klor i håller si vattnet ok i ca 1 vecka. Jag bytte vatten idag, skrubbade rent & fyllde på. Simpelt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Är det nu det vänder?

Det känns helt overkligt... Seven PRATAR med en kompis.
 
Han tog själv initiativet till det igår - efter att jag peppat honom i några veckor nu då jag har märkt att han velat prata med just denna kompis men inte riktigt kunnat få till en bra situation att göra det första gången. Jag fick ringa kompisen & be honom skaffa Whatsapp för Sevens skull, så förvarnade jag honom lite med ett "för Seven vill prata med dig". "Prata... på riktigt?! OKEY!". Sen gick Seven in & ringde honom & frågade om han fick komma dit.
 
Ni skulle sett honom efteråt, SÅ stolt. Själv satt jag med gåshud & hjärtat i halsgropen. Är det nu det vänder? Efter alla dessa år. I vinter blir han 10 år - som vi kämpat.
 
 

Selektiv mutism.

Just nu gråter jag väldigt lätt. Alla hormoner i kroppen gör mig jättekänslig. Annars är jag inte alls sån, snarare tvärtom. Men nu får jag lätt tårar i ögonen när jag läser om saker. Hur som helst.. Igår var Seven på bibblan med en kompis. Man kan låna en dator där för att sitta & spela en stund, men för att boka en måste man ha en egen kod som man ber om. Seven ville ha en kod för att själv kunna boka tid så han smsade mig om han fick skaffa det. Jag funderade först på hur han skulle lösa det iom att han har selektiv mutism, men jag sa såklart Ja & väntade på att höra hur det gick. Efter en stund skickade han koden till mig så det hade han ju lyckats ordna på egen hand. Jag blev nyfiken & frågade hur han hade frågat efter den, om han pratade eller skrev på en lapp. Han svarade att han hade pratat. Jag berömde honom & sen började jag gråta. Alltså inget fint litet gråt utan storbölade.
 
Det är så stort & modigt. Han som alltid varit tyst & jag har fått prata åt honom. Gör fortfarande, han pratar inte med sina vänner eller i skolan. Men personalen på bibblan, där vågade han. Jag är så stolt!