Kunskapskrav.


Gnäll, gnäll... mina fingrar värker. Lederna. Aj, aj. Så har jag sagt det! ;)
 
Idag har jag äntligen fått tummen ur röven & klätt av granen & ställt upp den på vinden igen. Lagt ner en lapp till mig själv nästa jul om att ljusstakarna behöver nya lampor - allihop! För det kommer jag ha glömt bort & så står dom släckta hela julen för att jag inte kommer ihåg att köpa nya lampor. Så nu är julen HELT bortplockad. Skittråkigt...
 
Annars så har dagen varit en helt vanlig måndag. Jag har veckohandlat & så har jag läst med Seven i skolan. Vi testar nytt nu; han får spela in sig med iPaden själv med läsläxan imorgon under skoldagen (för det har han gjort förr & det funkar) & jag sitter med andra frågor med honom som han ska besvara osv, för att visa att han förstår, kan återberätta, komma med egna åsikter & så. Läraren behöver höra sånt på bl.a SO:n som är väldigt muntlig just nu. För att han ska klara kunskapskraven måste alltså jag sköta den delen med honom & samtidigt filmas det. Idag var det en liten mjukstart med att han skulle berätta om sin födelsedag & vad läsläxan handlade om denna gång. Gick bra, så jag hoppas att detta kommer göra att han kan visa att han kan & förstår. :)
 

Bilder från olika tillfällen idag.
 

Det här med Seven.


​När man träffar sina barn varje dag så är det lika svårt att märka framsteg som det är att se att dom växer. Men Seven har gjort stora framsteg bara sen i våras. Förutom talet (som är nästan helt rent nu - han har lite svårt att säga "sju" t.ex) så har han flyttat på gränserna ang. att prata med andra. Detta gäller inte alla men verkar gälla här hemma även om det är nya personer. När vi varit hemma så har han pratat med grannen, Ninjas bästis E, Stars pojkvän, barnens mormor, gammelmorfar & Micke.
 
Dom tre sistnämnda träffar vi väldigt sällan.  Men hans vänner som han spelar fotboll med på skolgården & sådana saker, dom pratar han inte med. Jag sa något förut att han kunde säga någon tid till en vän som han skulle träffa & då sa Seven "Men jag pratar inte med honom." så jag frågade varför & han sa "Jag gör inte det bara." Så jag sa att han pratar ju med andra som kommer hit men han kunde inte riktigt sätta ord på varför. Han tycker att det är jobbigt att prata om sin selektiva mutism så jag gör det inte så ofta, även om jag tar upp det då & då för att höra honom prata om hur han känner. Seven vill mest byta samtalsämne då, så jag får ta det lite ibland. Men han blir ju äldre i alla fall & då kan man prata mer vettigt med varann kring det, så jag hoppas att han kommer att kunna prata med någon i skolan. Men jag tror inte att det sker än, så jag tänker vara glad för att han vågar mer utanför skolan!
 
 

En rikedom.


 
 
Vilken resa vi gjort & vilken resa vi gör.
Att se alla framsteg är en sån belöning för allt vi kämpat med.
Att han var speciell visste jag redan på BB, hela min själ berättade det för mig.

Seven är en underbar pojke & är så duktig. Jag är så imponerad över att han kommit så långt med sitt tal. Att gå från att nästan bara ljuda med halsen till att tala nästan HELT rent. Det är väldigt lite ord som inte sägs som dom ska nu. Såhär bra pratade han inte för bara ett år sedan.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han övervinner sin selektiva mutism så att skolan blir enklare för honom, Så att han kan visa lärarna allt han faktiskt kan. För Seven är ett väldigt smart barn.
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0