På tal om att gnälla, så har jag funderat på en sak som faktiskt är riktigt orättvist & framförallt orealistiskt. Att vara förälder är fantastiskt givande & underbart, men man kan inte neka till att det även är påfrestande, uttröttande & krävande. Man ÄR trött! Man BLIR arg! Det betyder inte att man inte älskar eller vill ha sina barn. Detta fattar dom flesta som är föräldrar.

 

MEN - har man fler än tre barn "får" man inte klaga. Barnen ska uppföra sig perfekt hela tiden, alla ska vara rena & inte bråka i affären. Läxorna ska vara perfekt gjorda & inlämnade i tid. Nyttig matsäck & rena skor. Klagar man på att man är trött eller på att något barn trotsar får man "skylla sig själv"! "Skaffa inte så många barn då!" "Det skulle du ju ha vetat!", som om man inte vill ha sina barn bara för att dom har en jobbig stund? Men dom med 1-2 barn får gnälla exakt hela tiden. För jag tycker att det är så väldigt mycket, att dom med MÅNGA barn klagar mycket mer sällan & jag tror att det är dels för att man inte vill "ge det" till folk, att det ÄR påfrestande men också att man lär sig att räkna till 10 istället för att skriva något på sociala medier, t.ex.

 

Hur som helst. Tycker inte ni att det är märkligt? Folk har jobb & klagar på det. Folk har bilar & klagar på det. Folk måste tvätta & klagar på det. Byta i kattlådan & klagar på det. Alltså får även jag TROTS ATT jag har FEM barn också gnälla lite ibland. Faktiskt. Och mina barn är precis som alla andra barn, dom härjar & skriker, skitar ner sig & glömmer någon läxa ibland. Men det är helt ok!