Ni vet när man har en liten skit springandes här hemma & man bara "Åh, den här åldern är så jobbig!" osv? Aaa... sant, sant.. det är det men det är 10 gånger jobbigare att deala med tonåringar. Jag är SÅ trött på att hålla hårt i regler, dubbelkolla, extrakolla, säga åt, ge konsekvenser, oroa mig, stressa kring om regler hålls osv. Jag är sån som förväntar mig att säger jag något så är det det som gäller. Inte att få ett JA & sen upptäcka att det var ett "Njaa", om man kan förklara så. Nu är det såhär att är man 14 är man inte vuxen, hur mycket man nu än vill vara det.

 

Skitjobbig mamma som lägger sig i "allt", det är jag det. Men hon förstår mig när hon är vuxen tröstar jag mig med... Det som inte tröstar är att fyra till ska in i tonåren sedan. ;)