Han jobbar, jag är hemma - hur gör vi?


Kommentar: "Jag har själv ett barn och vi, jag och pappan planerar att jag ska vara hemma läääänge. Vi planerar även för syskon. Jag undrar om du skulle vilja göra ett inlägg om det? Hur har ni löst det med att du är hemma och din partner jobbar? Hur får ni det att gå ihop ekonomiskt? Hur delar ni på hushållet? Ja lite sådana saker. Vill ha tips och råd liksom."
 
Det är något av en återkommande fråga det där; hur får man det att gå ihop rent ekonomiskt? Jag kan ju bara svara för oss, vår familj, men vi har alltid levt såhär så vi har inget annat att jämföra med heller. När vi flyttade ihop var jag 17 år & hade alltså inget jobb & jag gick inte i skolan. K har alltid haft arbete & bil, jag fick underhåll tills jag blev myndig & det kom alltid före Ks lön, så då köpte vi alltid mat för underhållet & hans lön fick betala räkningarna. Hur som helst, jag vill inte redovisa vår ekonomi för hela världen men ja, vi har fortfarande K's lön, sen får alla med barn barnbidrag (& vi får flerbarnstillägg), det är bara att googla så ser ni vad man får totalt för 5 barn under 16 år. Jag har ingen föräldrapenning längre men jag brukar annars försöka dra ut på den & tar inte ut hela veckor. Den här gången var K pappaledig i 6 månader så jag skrev över dagar till honom - alltså räckte inte mina dagar jättelänge nu med Isis. Man får helt enkelt leva efter sin inkomst. Vi tar oss råd på sommarlovet att göra grejer. Sen gäller det att kunna tänka framåt.. inte bara månad per månad, utan se efter när det brukar vara mer/högre räkningar. Som nu i Jan & Feb brukar vi ha dyrare grejer att betala t.ex, så då får man förbereda inför det.
 
Sen hur vi delar på hushållet.. egentligen gör vi väl inte det så mycket. Jag är hemma dygnet runt i stort sett, så jag ser till att fixa allt under dagarna. Jag personligen skulle aldrig stå med dammsugaren i handen när han kom hem på kvällen & räcka över den. Klart som sjutton att det kan vara jättejobbigt att vara den som städar, tvättar, lagar mat, går på möten osv, men det är jobbigt att arbeta morgon till kväll också. Vi jobbar på varsitt håll ser jag det som. Jag kan ju inte vara den som är hemma, han jobbar OCH sköter hemmet. Då skulle jag känna mig oerhört elak & LAT. Det skulle inte funka att hålla efter om vi hela tiden skulle dela upp smågrejer. Jag gör det som jag ser behövs göras, samma på sommaren i trädgården. Han klipper gräset för jag vågar inte köra åkgräsklipparen, hehe. Så jag rensar ogräs & går med trimmern. Han målade om huset, det gjorde inte jag. Inte ett penseldrag. Han ordnar med bilen, med allt vad det innebär. Så det är kanske klassiskt uppdelat men det funkar för oss.
 
Så, svaret på frågorna är kort & gott: man får leva efter vad man får in - egentligen oavsett hur många barn man än må ha & hushållet får man dela upp till det som funkar i just sin familj. :)
 
 

Vilka får gnälla på sina barn?


På tal om att gnälla, så har jag funderat på en sak som faktiskt är riktigt orättvist & framförallt orealistiskt. Att vara förälder är fantastiskt givande & underbart, men man kan inte neka till att det även är påfrestande, uttröttande & krävande. Man ÄR trött! Man BLIR arg! Det betyder inte att man inte älskar eller vill ha sina barn. Detta fattar dom flesta som är föräldrar.
 
MEN - har man fler än tre barn "får" man inte klaga. Barnen ska uppföra sig perfekt hela tiden, alla ska vara rena & inte bråka i affären. Läxorna ska vara perfekt gjorda & inlämnade i tid. Nyttig matsäck & rena skor. Klagar man på att man är trött eller på att något barn trotsar får man "skylla sig själv"! "Skaffa inte så många barn då!" "Det skulle du ju ha vetat!", som om man inte vill ha sina barn bara för att dom har en jobbig stund? Men dom med 1-2 barn får gnälla exakt hela tiden. För jag tycker att det är så väldigt mycket, att dom med MÅNGA barn klagar mycket mer sällan & jag tror att det är dels för att man inte vill "ge det" till folk, att det ÄR påfrestande men också att man lär sig att räkna till 10 istället för att skriva något på sociala medier, t.ex.
 
Hur som helst. Tycker inte ni att det är märkligt? Folk har jobb & klagar på det. Folk har bilar & klagar på det. Folk måste tvätta & klagar på det. Byta i kattlådan & klagar på det. Alltså får även jag TROTS ATT jag har FEM barn också gnälla lite ibland. Faktiskt. Och mina barn är precis som alla andra barn, dom härjar & skriker, skitar ner sig & glömmer någon läxa ibland. Men det är helt ok!
 
 

Nyare inlägg
RSS 2.0