Treårstrotsen.

Det var nästan så att jag hade glömt hur det var att ha en 3-åring. Visst, i vintras var det tufft också när Isis var 2,5 år men då tänkte jag att det var mest för att det kom en bebis. Isis mest skrek första månaden som Willow fanns men sen blev hon lugn, hittade sin plats & allt blev normalt igen.
 
Nu låter det kanske som att hon skulle vara helt galen. Riktigt så illa är det inte. Inte alls faktiskt, men det är påfrestande med en "jag kan själv"-unge hela tiden. ;) Dessutom har hon fått in ovanan att vara sur & gråta hela vägen hem från dagis, trots att hon är superglad när jag kommer. Kramas & vinkar hej då glatt. Sen utanför grinden så börjar hon gnälla & gråta "bara för att". Jag försöker hela tiden prata om roliga saker, fråga vad hon gjort & allt sånt där för att hon ska komma av sig. Men det är riktigt irriterande. Star var exakt likadan, vilket är lite lustigt. Dom andra har inte varit så. Men Isis är lik Star på så många sätt så jag är inte förvånad kan jag påstå. ;)
 
Nåväl, efter att vi kommit in & ätit så är hon glad igen. Tur är väl det!
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: