Min stora lilla.

Så himla tokigt när man halkar in i något album i datorn & alla är så himla, himla små & söta på alla foton. Som här, en liten Seven ca 3,5 år. Han var så rar, inte alls särskilt trotsig (det har kommit först nu vid 8-9) & var bara så lugn & mysig. Känns som evigheter sen som han var såhär liten! Det är roligt när barn växer & blir stora också men ibland saknar jag den här lilla pojken också. Eftersom att Seven har fått ett rejält humör dom senaste månaderna & är mest sur så får jag hela tiden dåligt samvete över att jag inte alltid har tålamodet jag vill ha. Tiden rinner genom fingrarna på mig, det känns ganska jobbigt - att han växer upp så fort nu.
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: