....en barnklädestokig sexbarnsmamma.

Varför pratas det bara negativt om (många) syskon?

Kategori: Vardagen

Något som slagit mig många gånger är att det ständigt pratas om det negativa med många barn/syskon. Det är klart att det aldrig finns något som är perfek. Livet är inte perfekt & ska heller inte vara det. Ett liv utan motgångar & ständigt flyt existerar inte.
 
Dock anser jag att det är onödigt många somhar just dom negativa tankarna kring familjer med många barn. Folk ser bara dom jobbigare delarna av det hela, som många att laga mat till, mycket att tvätta, många som ska ha uppmärksamhet, många som ska.... bla bla. JA! Det är mycket som ska skötas men det är rätt mycket att göra med färre barn. Eller utan barn, det ska fortfarande städas & tvättas för det. Man bara utökar portionerna i matlagningen, man kör några tvättar extra. Det är faktiskt sällan som mer än 1-2 barn vill ha uppmärksamheten samtidigt. Alla är inte små & flera vill hellre vara ifred än att sitta i mammas/pappas knä.
 
Varför skulle det vara så negativt med många syskon? Syskon är ALLTID jobbiga, oavsett om man har ett eller tio. Jag är inte ens uppväxt med syskon boendes hos mig i en vanlig vardag - jag tyckte ÄNDÅ att syskon var jobbiga. MEN jag vet att jag samtidigt högt önskade mig en storebror. Lite svårt att fixa så där.. när man själv var äldsta barnet. Det blev sen viktigt för mig att mina egna barn fick helsyskon (jag har inga så det blev viktigt av den anledningen) & en barndom tillsammans. Det är något jag kan sakna nu som vuxen. Jag har inte delat min uppväxt med någon annan & jag har inte haft en mamma & pappa under samma tak. Man saknar det man aldrig fick.
 
Men nu svävar jag iväg. Det jag ville komma fram till är att jag ofta får ser dom positiva delarna med att mina barn har många syskon. Något som dom kanske inte tänker på NU men som dom förhoppningsvis kommer att se tillbaks på som äldre.
 
Med många syskon...
  • är du aldrig ensam.
  • finns det alltid någon som kan trösta.
  • finns det alltid någon som vill gosa eller leka.
  • finns det alltid någon att bråka med. ;)
  • finns det alltid någon som kan visa dig hur man gör något svårt.
  • behöver man inte bjuda in folk för att få till ett kalas!
  • finns det flera att dela minnen med & prata om som vuxen.
 
Håller du med mig? Tryck gärna på "Gilla" nedanför inlägget. :)
 
 
 
 
(Isis ligger på Oxy under täcket)

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2018-04-23 | 16:43:03

    Det va pest och pina när jag va liten men nu som vuxen uppskattar jag alla 4 småsyskon. Det är nu vi kan diskutera och umgås på ett moget sätt. Inte slåss och tävla om vem som är bäst 🤣
    Men det va skönt som liten att alltid ha någon att leka med, hålla i handen när det åskade och ville man ha sällskap på natten så kunde man krypa ner hos någon av syrrorna :)

    Svar: Exakt så ja. 😁❤
    Cim von Wowern

  • Jenny Lindgren säger:
    2018-04-24 | 13:00:54

    Tummen upp för syskon, då jag själv är ensambarn & alltid önskat mig en storebror 😉. Här 2 biologiska barn & 2 bonusbarn som nu är vuxna men hade GÄRNA velat ha en sladdis, men gubben säger big nono till detta..🙈. Men men man vet ju inte vad ödet vill heller..🙊🙏😸

    Svar: Jag är i stort sett uppväxt som ensambarn. Det blev rätt ensamt.
    Cim von Wowern

  • Jenny Lindgren säger:
    2018-04-24 | 20:35:11

    Ja, jag älskade att vara med mina mor- k farföräldrar men miste dem tyvärr tidigt i livet. Idag hade det känts skönt med ett syskon att dela både glädje & sorg med..

    Svar: Förstår det. Jag har 4 syskon men har inte delat barndom eller liv med dom.
    Cim von Wowern

  • Vilandra säger:
    2018-05-12 | 14:11:58

    Min syster är den bästa idiot jag vet! Med bara 11 mån mellan oss så har vi vart mer som tvillingar och gjort precis allt ihop. En sorg att Loke aldrig kommer ha ett jämngammalt syskon, men sånt är livet...

    Annars fattar jag mest inte varför folk måste lägga sig i andras liv och val. Live and let live.
    Får ofta frågan varför jag bara har ett barn och som du vet så är det inte direkt självvalt, så jag tycker de kan hålla käften.

    Svar: Folk bryr sig alldeles för mycket om andras liv!
    Cim von Wowern

Kommentera inlägget här:

RSS 2.0