Ibland när jag skriver om något, vad som helst, sjukdom, värk, trots etc, så känner jag bara att "låt mig bara få skriva, jag vill inte ha goda råd eller tips på en lösning". Antagligen har jag ju faktiskt provat en massa eller så vill jag bara få gnälla lite & ha det gjort. Bara få skriva av mig. Det är inte alltid man vill ha andras "hjälp". Jag vet att fler känner så, särskilt på instagram. Där är det svårt att skriva något alls utan att få "goda råd", som är många som ofta säger emot varann.

 

Oj, nu kanske jag lät sur men det är jag verkligen inte. Jag vill bara lufta tankarna kring detta. Till största delen vill man ju som människa bara få prata av sig & att andra lyssnar alt. kan relatera. DET är skönt om något, att få höra att någon annan vet hur man menar. Förstår ni skillnaden? :) Vill jag verkligen ha tips ber jag om hjälp, frågar er öppet i ett inlägg. Gör jag inte det så är jag otroligt glad för vanliga kommentarer om ni relaterar eller bara någon stöttande mening eller något annat kul att berätta.

 

Och igen, detta säger jag med ingen sur ton alls. Dom allra flesta av er är riktigt goa! Tack för att ni läser min blogg!