....en barnklädestokig sexbarnsmamma.

Vecka 16.

Kategori: Graviditet

Vecka 16 (15+1). Helt plötsligt går det superfort! Men det är skönt. Jag vill ha ultraljudet i Augusti gjort så jag är helt säker sedan. Det finns en del tvivel kvar för mig nämligen. Har inte sett hela barnet, fokus låg på att hitta benen i underarmarna & mäta skallbenen. Dom första sekunderna innan läkaren zoomade in, då såg jag hela barnet. Jag tror jag såg benen.. Men ja, det finns osäkerhet ännu tyvärr. Men sommaren går fort, redan mitten av Juli. En månad kvar till nästa ultraljud, så jag får låta tiden gå helt enkelt. Har en jättestor mage, men det är ju inte tungt ännu. ;) Men halsbränna kommer titt som tätt. Mår knappt illa länge & det är SÅ skönt!
 
Screenshot från igår:
 

KOMMENTARER:

  • Isabel säger:
    2017-07-17 | 18:45:33

    Oj, har inte varit inne här på ett tag och möts av detta. Stort grattis. Vad härligt och roligt med en nr 6. Jag fick mitt andra barn bara några dagar efter att du fick Isis och vi fick nr 3 för några månader är sedan. Ljuvligt. Längtar redan efter nästa bebis ❤️ hoppas allt går bra den här gången också (jag fick också avbryta min första graviditet p g a svåra fosterskador så jag förstår oron)

    Svar: Vad roligt, grattis till dig med till 3an! :) Ja då förstår du att oron ligger & gnager fast man försöker att koppla bort. :/
    Cim von Wowern

  • Isabel säger:
    2017-07-19 | 04:52:52

    Ja usch. Jag känner lika stor ångest varje gång innan ultraljud bekräftar att allt ser bra ut. "Vårt" fel kan upptäckas i v 12+0 så jag får hålla ut tills dess. Tre månader av ångest och fruktansvärda kräkningar dygnet runt. Nästa barn blir sista för oss. Hade egentligen önskat en något större familj, 6 vore typ optimalt. Men jag orkar inte mer, rent fysiskt och psykiskt. Allt blir så påfrestande. Men jag intalar mig att fyra ungar är bra det med 🙂

    Svar: Det är samma för oss. Kan upptäckas efter v 12, om man ser ordentligt på UL vill säga. Nu tycker jag att det var svårt att se väldigt bra men fick visat att det fanns normallånga ben i underarmarna (avsaknad eller för korta är kännetecken för syndromet som kan drabba oss) så jag får försöka tro på det... men jag har svårt att slappna av ändå. Är nästan lika rädd inför RUL om det tidigare UL. :( Så förstår det där med 3 mån ovisshet... & att du inte orkar fler gånger.
    Cim von Wowern

Kommentera inlägget här:

RSS 2.0