Det var dags för rutinultraljudet idag! Fick träffa samma läkare som gjorde det tidigare (& även det tidiga med Isis). Jag låg mest & väntade på att hon skulle se något konstigt samtidigt som jag hade skärmen rätt framför mig. Klara tydliga ben i armar & ben. Helt normala mått på hela bebisen. (Jag har fortfarande inte smällt det hela) Hon skrev ut tre bilder, ingen av dom bra alls men det kvittar egentligen. Jag frågade om hon kunde kika efter vad det är för kön, hade nämligen tänk göra nån slags avslöjande med en sån där amerikansk tårta. ;) Läkaren tittade & försökte rätt länge men bebisen knep rätt ordentligt. "Här är urinblåsan & här nere ska könet synas, men det är en fot i vägen" sa hon. ;) Så det får bli en överraskning. Det gör inte mig något. Det är bara Isis vi vetat kön på innan. Blev flyttad tre dagar, så jag är i 18+3 igen & BF är 6 Jan.

 

Jag är så lättad över att 1. allt faktiskt såg bra ut & att jag såg det tydligt själv. 2. att slippa invänta fler ultraljud & vara rädd. (herregud jag kommer ha 6 barn!)

 

Sen fick jag veta att Karlskoga där jag födde Isis, som jag älskade då det var så lugnt, har en BMI-gräns på 35. Jag har BMI på 36 tydligen & sist hade jag också strax över 35. Karlskoga tog emot mig ändå, så vi kan hoppas på det nu med. Läkaren idag sa att läkaren som bedömer det kan ringa till henne om det behövs, för hon sa att "Du är ju frisk även fast du är tung. Det har du ju bevisat varje graviditet. Plus att du har snabba, komplikationsfria förlossningar." Vi var överens om att man bör bedöma efter individen. Gränsen på 35 är alltså för att man som överviktig anses ha större risker med blödningar t.ex & i Karlskoga har dom inte riktigt dom resurserna. Men jag hoppas verkligen att jag slipper USÖ. :( Det är rullande band-feeling & bara stressande. "Åk hem!" skriker väggarna.