Det här med Seven.

​När man träffar sina barn varje dag så är det lika svårt att märka framsteg som det är att se att dom växer. Men Seven har gjort stora framsteg bara sen i våras. Förutom talet (som är nästan helt rent nu - han har lite svårt att säga "sju" t.ex) så har han flyttat på gränserna ang. att prata med andra. Detta gäller inte alla men verkar gälla här hemma även om det är nya personer. När vi varit hemma så har han pratat med grannen, Ninjas bästis E, Stars pojkvän, barnens mormor, gammelmorfar & Micke.
 
Dom tre sistnämnda träffar vi väldigt sällan.  Men hans vänner som han spelar fotboll med på skolgården & sådana saker, dom pratar han inte med. Jag sa något förut att han kunde säga någon tid till en vän som han skulle träffa & då sa Seven "Men jag pratar inte med honom." så jag frågade varför & han sa "Jag gör inte det bara." Så jag sa att han pratar ju med andra som kommer hit men han kunde inte riktigt sätta ord på varför. Han tycker att det är jobbigt att prata om sin selektiva mutism så jag gör det inte så ofta, även om jag tar upp det då & då för att höra honom prata om hur han känner. Seven vill mest byta samtalsämne då, så jag får ta det lite ibland. Men han blir ju äldre i alla fall & då kan man prata mer vettigt med varann kring det, så jag hoppas att han kommer att kunna prata med någon i skolan. Men jag tror inte att det sker än, så jag tänker vara glad för att han vågar mer utanför skolan!
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: